Svansen mellan benen, bloggare!

Husse och jag för många diskussioner under promenaderna. Häromdagen tog han upp det här med att var och varannan tvåbening tycks känna ett närmast tvångsmässigt behov av att blogga vare sig de har något att säga eller ej. Så jag slog mig ner vid tasstopen, loggade in och läste tvåbeningsbloggar på vinst och förlust i nästan en vecka. Resultatet:

Herreminsvans!

Om jag skulle uppbåda alla mina allra sämsta författaregenskaper till att åstadkomma något liknande, så skulle ett högst normalt Sigge-blogginlägg se ut så här:

Hej!

I morse jag gick ut på fältet för att morgonskutta som vanligt.

Där mötte jag Nilo. Vi sprang runt som galningar.

Sedan bajsade jag.

Sedan gick vi hem och jag åt torrfoder.

Nu ska jag skälla på brevbäraren. Sedan ska jag sova.

Riktigt på de nivåerna vill vi väl inte ha det, eller hur vänner?

Och – för att ta udden av din eventuella kritik – ja, mitt förra blogginlägg var avsiktligt en travesti på ett tvåbensinlägg.

Ingen reagerade. Ruskigt.

High tass!

/Sigge

Möten och bekymmer

Möten:

I dag, när husse och jag promenerade utanför skrivarlyan mötte vi en papillonkille som bara var tio veckor gammal eller så.

Han såg rätt schysst ut.

Bortsett från all pälsen då, förstås… ;o)

Oro:

I dag fick jag höra att min kompis Nicco förmodligen har fått kennelhosta! Det är minsann allvarliga saker. Nu måste han hållas varm och lugn och ta tempen varje dag. Vi får hoppas att han slipper åka till veterinären, jag håller tassarna för honom och om han var här skulle jag dela min sista hundgodis med honom.

High tass, Nicco!

/Sigge