Värden, på riktigt …

I dag när husse och jag kom ut från den eminenta lunchkrogen Stekhuset Falstaff (jodå, vettiga krogägare släpper in hundar som kan sköta sig!) såg vi en tvåbening i kostym som förgäves försökte få ner en pappkasse i bagageutrymmet på en bil. Det gick inget vidare.

Bilen var röd och väldigt vacker. Den hette Porsche och husse förklarade att den kostar hur många ben som helst. Men det hjälper inte. För tvåbeningen som ägde den såg inte lycklig ut. Och han fick knappt ner pappkassen i bilen.

Ibland ser jag på tv med husse men det är inte ofta för han tycker inte om det. När jag tittar så ser jag vad det är som är viktigt för tvåbeningar och då förstår jag ännu mindre. Alltihop tycks handla om pengar och status. Inte ens ben (puckon!).

När vi tar kvällspromenader brukar husse fråga mig varför jag nosar på vissa buskar och stolpar men dissar andra. Hur många gånger som helst har jag med till synes enkla svansviftningar försökt förklara att det handlar om upplevelser och långsiktiga värden, sådant som tvåbeningar tycks ha allt svårare att uppskatta.

Ni köper massor av kläder och konstiga apparater, svär över apparaterna när de inte fungerar eller ni inte förstår er på dem och så sitter ni så länge framför dem att ni inte hinner träffa andra tvåbeningar på riktigt.

Det är, sanna mina skall, riktigt korkat.

För allt det där kan ni inte ta med er när det är dags att lägga tassarna i luften. Men smaken av en pinne med rejält tuggmotstånd, känslan av att få kasta upp en kotte i luften med tassarna, glädjen i att få skutta fritt i doftande gräs – det är värden. På riktigt, eller on real som min Londonkollega, den långhårige taxen Sir Charles skulle ha gläfst.

Och så mötena. När jag träffar lilla Tingeling, en svart Chihuahua med diamanthalsband och vi får skutta, blir jag lycklig. Den rödhåriga tik vars päls brann i morgonsolen häromdagen kommer jag att minnas ända tills den dag jag dör. Lekarna med Milo, Kajsa, Alice och alla de andra vovvarna gör mig varm inombords och får mig att sova gott. Ett par kycklingbitar och lite äpple som omväxling till torrfodret förvandlar mitt liv till ren och oförställd njutning.

Och så – en och gran. Jag vet inte vad det är, men jag är galen i de där dofterna. När vi kommer dit stannar jag, ställer mig på bakbenen och nosar. Och husse låter mig hållas. Lycka!

Dofter, minnet av möten och skuttandet är sådant som ingen kan ta ifrån en, inte ens när man för sista gången lägger svansen till vila. Men den där Porschen får ni nog behålla, liksom alla apparater och problemen som följer med dem.

När ska ni tvåbeningar lära er vad riktiga värden är? On real, alltså?

High tass!

tassavtryck

 /Sigge

5 reaktion på “Värden, på riktigt …

  1. High five till dig hightass!

    Jag är relativt nyfödd (tror about 3 månader) lycklig, modig, stilig och söt (som hane kan man också vara söt, eller hur) blandning mellan chihuahua och kinesisk nakenhund. Bor nära dig, hightass!

    Jag heter Dino von Mohikan, efternamnet följer vidare tradition från en av mattes förra hund, chow chow Otto, han är redan i hundhimmelen. Mohikan kommer från pälsrand längs ryggraden. Kanske värmer det mig lite, annars bryr jag inte om utseendet. Personlighet och lekfullhet är mycket viktigare.

    Min gudmor tipsade om ditt blogg, matte läser det med stort nöje. Vilka tankar du har!

    Jag har sett himmelskt mycket, matte släpar mig från den ena ställen till den andra. Jag har min trygg ställe med allt viktigt med mig.

    I går träffade jag en underbar flickehund, ungerfär samma storlek som jag. Vi lekte och jagade varandra så att hon fick andnöd.

    Nu väntar, hoppas jag, morgonmål och promenad.

    Fortsätt med dina funderingar, matte gillar dom. Och när hon är glad, blir jag lite koko.

    Dino

    • Voff, Dino!

      Härligt att höra ifrån dig. Jag skulle vilja se hur du ser ut – med de generna måste du vara mycket vacker! Om du bor nära mig kanske vi ses på fältet någon dag och kan skutta lite! :o)
      /Sigge

      • Hello hundtass,

        Det vore toppen att träffas. Just nu mumlar matten någonting om vårsesong, jag fattar ingenting.

        När denna sesong? är över, har jag säkert tid att träffas. Längtar efter att leka, men måste erkänna att större hundar gör mig lite försiktig.

        Men mindre hundar, wow!

        Vi får hålla ögonen på varandra på bloggen och återkomma.

        High five!

  2. Du är klok du Sigge.
    Men du glömde det där med att gräva stora hål i gräsmattan. Då blir jag galen av lycka.Det luktar jättegott, och matte får sig ett litet frispel. Men kul är det.
    High tass
    Love i Laholm
    Jakthund som jagar allt som rör sig.

    • Voff, Love!
      Ehmm, glömde det, ja. Och – det där med att käka lite grästovor är inte så dumt heller, men det fattar ju inte tvåbeningarna.
      Fortsätt rulla dig!
      High tass!
      /Sigge

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *