Litteratur och politik

Voff!

Spännande tider nu! Såg att tvåbeningarna annonserat att en dam som heter Alice Munro ska få pris för att hon skrivit bra. Nosen upp för henne och hoppas att hon har tillräckligt god smak för att omge sig med hundar!

Dock blir det en påminnelse om den smärtsamt dåliga litteratur jag själv läst under den senaste tiden: Hund-ra år av ensamhet av den peruanske schnauzern Tassez var inte mycket att hänga i granen, inte heller den överreklamerade En tik som heter Tova (även om en sådan mops finns i snart sagt varje kvarter). Torka aldrig tassar utan handduk imponerade inte på mig. Hund-raåringen som klev ut ur kojan och försvann var hyfsad i början men fick mig snart att gäspa.

Kanske tycker du att jag är negativ, så låt mig då ge några riktigt bra lästips: Hanar som hatar tikar är suverän, liksom Hundkojan som sprängdes. I bägge böckerna har hjältinnan Lisbet Tassander huvudrollen och henne skulle jag verkligen vilja träffa IRL, så att säga. Chipsmärkningen hon har i nacken är inte att leka med.

Därefter över till ett annat viktigt ämne: Ras-ism.

Det är ju val om ett år eller så och många viktiga frågor borde nosvädras innan dess. Som vi alla vet, hycklar tvåbeningarna något fruktansvärt och alla låtsas kissa på samma mittenbuske. Låt oss inte begå samma misstag.

Ty endast vi hundar törs ta ställning. Vi hycklar inte utan skäller omedelbart ut dem vi inte gillar. Det är bra att veta var man har varann. Och – det betyder inte brist på respekt, snarare tvärtom. Bara ett skällningstagande.

För att du inte ska missförstå mig, bör jag redan här poängtera att jag är lite hemligt kär i en svart liten Chihuahua som heter Tingeling. Jag har också träffat ett par riktigt läckra, svarta pudeltjejer och en gatkorsning som är svart som synden. Han och jag brukar diskutera torrfodersmuggling och sånt när vi skuttar på fältet.

Men generellt sett måste jag säga att svartingarna skrämmer skiten ur mig. De är oftast stora, håriga och har djupt liggande ögon med opålitlig blick och synnerligen skum svansföring. Och de har förföljt oss kortbenta i decennier om inte århundraden, försökt få oss att bli deras slavar.

En annan grupp jag har svårt för är Rhodesian Ridgeback. De är våldsamt stora, intelligensbefriande och litervis dreglande varelser. Lika stora i nosen som i kroppen och vem fan törs säga emot någon som kan äta upp en i nästa sekund? Jag kan dock konstatera att de inte är några raketingenjörer och det känns lite kul att deras ägare måste ha dieseldrivna Bobcats, spadar och sopsäckar med sig för att plocka upp efter dem, medan vi kortbeningar uträttar våra besök på ett betydligt mer elegant och diskret sätt.

Rasmotsättningarna kommer tveklöst att ha betydelse i kommande hundval. Min gissning är att Skälldemokraterna (S) backar och att SvansDemokrati (SD) kommer att ta förödande många ben om ingen motar Olle i grind och stoppar dem i tid. Framtasspartiet (FP) känns hopplöst förlegat liksom KoppelDemokraterna (KD) och Cirkeln (C).

Vi har en spännande vinter, vår och sommar framför oss. Jag har själv funderat på att starta ett alldeles eget parti – Kinesisk Allians – men avvaktar en aning och ser vad som händer.

Till dess – lägg tassarna för ögon och ögon när tvåbeningarna blir för infantila, kura ihop er i soffan och försvara er rätt att – softa!

High tass!

 

 

 

 

 

/Sigge 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *