No balls = macho!

Voff!

Med nosen i asfalten har jag gått och funderat länge och väl innan jag till sist fattade mitt beslut. En kväll tittade jag på husse och sa:

”Du, jag har bestämt mig för att knipsa bollarna.”

”Va?!” Han såg bestört och förvånad ut samtidigt, som om han inte förstod vad jag sa.

”Bollarna”, sa jag. ”Kulorna, diamanterna eller om du hellre vill prata skånska – koddarna.”

Han nickade och svalde hårt.

”Jag förstår”, mumlade han hest.

Jag förlät honom omedelbart. Han är ju inte bara tvåbening utan dessutom man, och vad bollarna betyder för män har man ju förstått. De som inte har stora nog kompenserar sig genom att slå andra tvåbeningar eller köpa meningslöst stora stadsjeepar eller … ja, ni vet.

Vi beställde tid och under dagar av väntan frågade husse försiktigt vad som föranlett mitt beslut.

Här softar jag lite med matte innan det är dags.

 

 

Sanningens ögonblick närmar sig.  

”Tja, sa jag. ”Ytterst handlar det om ett poltical statement från min sida. Jag tycker att sånt är viktigt.”

Husse lade undan en av de där fåniga tidningarna han brukar bläddra i, och tittade oförstående på mig. Jag förlät honom igen, han är ju inte bara tvåbening utan en aning förvirrad också.

Vet du hur många asylhundar det kommer till Sverige varje år?” undrade jag.

Husse såg ännu mer förvirrad ut.

”Asylhundar? Vad är det?”

Jag suckade och kliade mig lite med baktassen.

 

Innan det var dags kollade doktorn mitt allmänna hälsotillstånd och mitt hjärta. Frisk som en pudel med undantag av ett litet blåsljud på hjärtat. Och med tanke på hur det ser ut i världen är väl ett litet blåsljud inte mycket att morra över…

Sen kollade hon mina gaddar och blev impad. Inga dåliga grejor. Så se upp, schäfrar, kokosbollförsäljare och Jehovas Vittnen – vid vår dörr ges ingen pardon!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Veterinären Marie-Louise och jag var heeeelt överens om att den där sprutan gjorde ont som attan!

”Men herregud”, morrade jag. ”Läser du inte ens nyheterna längre? Det handlar om hundar som söker asyl här för att de lever under tuffa hemförhållanden. Det behöver inte alltid betyda pang-pang men det kan handla om svält och allmänt vidriga lägen. Så vovvarna köper en biljett hit, får asyl och hamnar hos en trevlig familj. Slutet gott. Med tanke på hur många vovvar som behöver hjälp finns det ingen anledning att skaffa egna avkommor. Jag förstår att det kan vara svårt att förstå – ni tvåbeningar humpar ju som om varje dag vore den sista, för att dränka jorden med bleka kopior av er själva. Men det är inte pluttenuttigt, ok?”

”Ähum…jahaja”, svarade husse och såg om möjligt mer förvirrad ut. Det där hade han inte en svansning om, det förstod jag omedelbart. Jag fortsatte:

”Som medlem i VVSTA och DWR är det här ett lätt val för mig. En solidaritetshandling, om du förstår vad jag menar?”

Husse såg olycklig ut. ”Vill du ha lite torrfoder?” undrade han. ”Ska vi ta en promenad, kanske?”

Jag förlät honom. Igen. Han såg sig omkring för att försäkra sig om att ingen annan hörde. Sedan viskade han:

”Vad betyder det där VVR … ”

För säkerhets skull kollade vi min matchvikt innan det var dags för det stora slaget. 4,1, inte illa. Jag undrar hur mycket bollarna väger och hur mycket jag kommer att tappa efter operationen. Fast dom som förstår sig på det säger att jag kommer att käka mer sen. Och det är klart – ska man inte jaga tikar så ska man ju ha något annat att göra. Och i ärlighetens namn är väl oxfilé mer intressant än lite pudelrumpa, eller vad säger ni, grabbar?

 

En sån här bild kan ju utlösa moderskänslor hos vilken tik som helst. För att inte tala om kvinnliga tvåbeningar. Uj, uj …

VVSTA”, sa jag, ”betyder Vi Vovvar Som Tar Ansvar. Det är en dotterorganisation till världsomspännande Dogs With Responsibility, DWR. Ni tvåbeningar borde starta motsvarigheter till det där. Ert FN verkar ju inte vara mycket att hänga i granen, om jag har nosat rätt.”

Husse såg deprimerad ut och lade ifrån sig tidningen. ”Du har rätt”, suckade han. Vad sägs om lite leverpastej och köttbullar istället för torrfoder?”

Now you are talking”, gläfste jag och tassade efter honom till köket. Det finns faktiskt dagar när han är riktigt vettig.

Jag mådde riktigt hyggligt efter operationen. Jag fick förstås leka lampskärm ett tag men å andra sidan fick jag åka på rehab hos tant Rosel, och det är inte illa. Där finns ett helt gäng andra vovvar som vistas där av olika skäl. Någon är deppig, en annan är leverpastejmissbrukare och en tredje har svårt att hålla sig borta från unga tikar, men på det stora hela är de schyssta grabbar allihopa.

”Dessutom”, sa jag till husse, ”finns det ytterligare en anledning att knipsa bollarna.”

Husse såg frågande ut igen.

”Men vakna”, morrade jag. ”Ta en titt på mig. Ett komplett A-barn, som glamourfotograferna brukar säga. Om jag skulle skaffa valpar så skulle de ändå aldrig bli något annat än bleka kopior. Perfekta exemplar levereras inte i tolvpack, capisce?”

”You have made your point”, sa husse och kliade mig bakom örat. Sedan slevade han upp en human portion leverpastej och köttbullar och det artade sig till en riktigt hygglig dag.

Okay, tikar. Det här är en klipp-ur-och-spara för det är det sista ni ser av mina bollar. Husse hjälpte mg att sepiatona bilden för att få den lite mer konstnärlig. Kan ni tänka er en finare dekoration att ha i buren eller hundkorgen? Glöm inte att det oftast blir snyggare om man ramar in med dubbel passepartout. Be my guest…!

High tass!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

/Sigge

 

 

3 reaktion på “No balls = macho!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *